Svensk ordbok 2009, webbversion
hänga på´
verb hängde hängt, pres. hänger
häng·er●(fortsätta att) hålla samma hastighet som framförvarande
trots att han/hon ökat tempot; vid hastighetstävling e.d.
sport.NN gjorde ett ryck, men han lyckades hänga påhänga på (ngn)sedan 1967Subst.:vbid1-188239påhängande,
vbid2-188239påhängning