Svensk ordbok 2009, webbversion

hänga på´ verb hängde hängt, pres. hänger häng·er●(fort­sätta att) hålla samma hastighet som framför­varande trots att han/hon ökat tempot; vid hastighets­tävling e.d. sport.NN gjorde ett ryck, men han lyckades hänga påhänga på (ngn)sedan 1967Subst.:vbid1-188239påhängande, vbid2-188239påhängning